Stolt silver2a :)

Jag tog hem Silvret i årets Gävle Trofé! :)

1100 avgick färden mot trofén för upphämtning av Coach Daniel "Köttfärs" Sundqvist, i bilen med mig hade jag Ronnie, Jonny och Daniel. Daniel var nog mest nervös, det var ändå han som satt och veva ner och veva upp bilrutan stup i ett och klaga på värmen, ja det var bra immigt på hans sida.. Jag själv, jag var hur lugn som helst..

De kom, de där nerverna, då vi körde upp på Korpens parkering, och Daniel började låta, "ooouuuuooooo", som en nervös kossa. Klev in innanför Korpens dörrar och där stod hon, mästarinnan från Gävle, som tävlat i Gävle Trofén tre år tidigare, varit med i Fitness Five, SM i athletic fitness, Elin Widgren. Riktigt duktig tjej och otroligt snygg! Fokus för fan sa jag, till Daniel... :) Gick in och svida om inför invägningen, den där nedrans invägningen.. Skulle jag väga in på 70 el ej.. Så lite och tunna kläder som vanligt, mindre siffra på vågen, mindre vikter på stången.. :) Vi fick börja med att plocka upp en isskrapa på golvet där varje skrapa hade ett nummer, ett start nummer... Jag fick siffran 2! Vadå ska jag gå upp som nummer 2?! Jajjamen. Ja men tur man slapp starta som etta i alla fall. Så var det tvåans tur att ställa sig på vågen, jag frågade om det hjälpte om jag andades ut all luft? Väger jag mindre då frågade jag? Du kan juförsöka sa tjejen :) Haha och jag blåste uuuuuuuuuuut all luft och höll andan, fast ömvänt på nå vis :) 71kg stannade siffran på. Jag va nöjd med den siffran. 35.5kg i bänken ska väl gå och göra i alla fall 40reps på? Ja men självklart.

Kände mig så himla glad och peppad innan, riktigt mkt folk, musik, massor med fina vänner och familj hade jag fått med mig som support och det kändes otroligt tryggt och bra och kul. Riktigt bra känsla i hela kroppen!

"Ut och värm upp nu!" Okej, det börja närma sig för start.. Löpband, lite rodd och sen några explosiva armhävningar som uppvärmning inför bänken, sen smektes det in en hel del liniment på skuldror och axlar. Tack gode gud för Liniment! Gör verkligen susen! Så var det dags. Min tur. Lägger mig på bänken, Daniel med strax nedanför scen, det enda jag hör mitt i allt liv runt omkring är Daniels röst och musiken som sattes på.. Daniel skriker nåt i stil med, "perfekt låt Maria nu är det bara och köra för fan! Kör nu!" Rammstein - Du Hast, den hade vi tränat till en hel del. Kunde inte prickat in en bättre låt :) Och jag körde. Fråga mig inte vad jag tänkte, för det vet jag inte, tänkte nog inte mer än bara "kör nu!". Och det gjorde jag, 49 reps lyckades jag få till och ny pers, sjukt bra start och vilken KICK! Bra adrenalinpump helt klart! Jubel och applåder och en nöjd coach, det va väldigt viktigt för mig, såklart ville jag ju göra coachen stolt om någon.

Bra start alltså - delad tvåa efter första moment.

Vi var 9 tjejer som tävla om dessa - vem skulle ta hem vilken.. En sån påse skulle jag vilja ha, den ser fin ut.. kommer jag fyra, får man en sån då tro? En pokal skulle ju sitta fint det med..

Så var det dags för chinsen, sjukt va vervös jag va då jag ställde mig framför räcket.. Daniel vid min sida, tryggt.. Nu e det bara och köra! Tänk inte kör bara! Kör! 18 st, 17 godkända och ny pers! Och jag gick därmed in på egen andra plats vilket gav mig bra läge inför sista momentet, dipsen, då jag fick gå ut som näst sist.

Vilket jäääääkla tryck! i lokalen! Så otroligt häftigt och kul! Och vilken support jag lyckats få med mig hela vägen upp!

Det blev dags att värma för dipsen, hade jag varit nervös innan? Om inte, ja då var jag det nu.. Min axel som krånglat.. Jag var lite små orolig faktiskt då jag värmde med några dips på bänk innan.. Kändes sådär.. Anyway, på med liniment bara, överallt så får det göra ont bäst fan det vill! Nu har jag kommit så här långt och en tredje plats ska jag bara ha om inte annat! Så gick mina tankar.. tills dom ändrade sig.. Elin låg rätt långt före, eller beror väl lite på hur man ser det, men henne tänkte jag inte försöka slå, MEN, jag ska fasen ha silverplatsen.. Jag behövde göra 16 dips för att roffa åt mig andra platsen, och det skulle jag bara klara... Daniel framför mig, hans röst var det enda jag hörde, och dovt hördes folks hejjningar och pepp.. och jag tröck till 19 och ny pers här med!

:) Känslan då jag försökte trycka till den sista repsen men inte lyckades, och jag visste att jag fått minst så många godkända som jag behövde för att få andra platsen, va helt jävla underbar och då jag klev av scen och såg in i Daniels ögon som lyste av glädje och stolthet, är helt oslagbar, jag kände mig så jävla nöjd och glad och stolt och lycklig och jag ville hoppa av glädje.

Jag visste att jag kunde, och för varje moment så växte tron på mig själv, och nu vet jag att jag kan mer än så här. Helt oslagbart.

Det blev middag och välförtjänt öl med finaste vännerna efteråt, och ett helt gäng från Korpens Sporthus och andra deltagare gjorde även sällskap på O´learys. Trevligt, gott och med massor av skratt. En ond axel och trötthet smög sig på och jag ville faktiskt bara hem till min säng, och min pokal.. :)

Ett stort TACK först och främst till dig Daniel, som varit med och byggt upp, sporrat, peppat, stöttat och verkligen TROTT på mig. Den här resan kommer jag aldrig att glömma. Den har varit fantastiskt rolig men också väldigt tuff, du sluta aldrig att tro på mig och det fick även mig att tro på mig själv även när det vacklat. Du är GRYM och så jävla duktig coach och PT och jag är inte bara otroligt stolt över mig själv idag, utan jag är också minst lika stolt över dig som person, PT, coach och vän. Nu fortsätter vi den här resan mot nya mål och det kommer bli hur grymt som helst..

Jag vill även nämna min vän Jonny som hela tiden trott på mig och varit med och peppat mig både under och utanför min träning. Du är en fin vän som jag tycker väldigt mkt om, tack för att du finns.

Och till resten av er underbara vänner och familj. Veronica, Ronnie, Mamma och Pappa, lillebror, Sissi och resten av er som var med upp. Och även ni alla andra som kanske inte nämns i namn men som peppat mig och trott på mig hela vägen. Det betyder otroligt mkt för mig!

Du var med mig hela vägen, jag kände det...

Tänk va, en andra platsare i första tävlingen.. Inte illa pinkat ;) Nu blir det rehab och lite vila ett tag. Längtar redan efter nästa tävling...!