TFCC skada, Tiezes syndrom, en ihoptryckt svamp till rygg och RALLY!

Det här med att inte få träna, ja det är rena tortyren faktiskt. Förbaskat tråkigt och otroligt psykande att se och känna det man kämpat så för att bygga upp, bli mindre och mindre, muskler som inte alls befinner sig i samma skick som för ett par månader sedan.. Men, jag säger till mig själv, "suck it up" och tänker att med min motivation, vilja och envishet kommer jag stå där snart igen, om inte i ännu bättre skick..! Rida ut processen, ge rehaben för min rygg den tid som krävs och behövs så att den kan "andas" normalt igen och inte vara som en ihoptryckt svamp, för att sen klara av nya påfrestningar och utmaningar.. Jag är jävligt glad att den inte gick sönder helt och åkte på ett diskbråck eller liknande.

I morgon ska jag till handkirurgen och då får jag troligtvis besked om det blir operation av handleden eller ej. Dom gör troligtvis en magnetröntgen för att se hur pass illa däran skadan är osv. Skönt att få lite mera besked om vad som skett och hur det ser ut och OM det är en TFCC skada som ortopeden trodde. Jag hoppas i vilket fall att dom kan göra något åt detta så jag kan träna smärtfritt i framtiden. Hoppas hoppas..

Läkarna tror att jag dragit på mig något som kallas för "Tiezes syndrom" i mitt bröst.. För er som inte vet vad Tiezes syndrom är, så är det en inflammation som bildas i bråsket som övergår från bröstben till revben, och detta kommer oftast från vid för hög belastning på samma ställe under en längre tid. Jag har kännt av detta i 4-5 månader och trots vila har det inte blivit bättre, snarare tvärtom, så jag hoppas verkligen att det ger med sig snart och att det inte är något annat som e knas. Tiezes syndrom kan sitta i ett bra tag, men envisar det sig och inte ger med sig, använder man sig i vissa fall av kortison för att bli av med inflammationen.

Man skulle väl kort och gott kunna säga att det är helrenovering som gäller för mig en tid framöver nu. Gummibandet blir min bästa vän för tillfället, och vikterna får stanna på sin plats ett tag. Alltså, som jag skrev tidigare.. Lyssna på kroppen..

Ser framåt, uppåt, över och ser den där dagen framför mig då jag står där smidigare, rörligare, mer medveten, vackrare, starkare och helt smärtfri. Jag längtar till den dagen då jag kan gå en långpromenad utan att få så ont i ryggen att jag bara vill böja mig framåt och låta bena vika sig, då jag kan sitta och ligga utan att det strålar och bökar! Jag längtar till att känna svetten spruta och längtar efter den där spykänslan av att ha kört världens bästaste klockrenaste jobbigaste och vidrigaste pass igen! Låter det sjukt? Nä, helt normalt... :) Den dagen, den lyckan!

I lördags fick jag världens bästa present, och en dröm gå i uppfyllelse..

RALLY!

Jag har haft en dröm om att få åka med i en rallybil så himla himla läääänge, och i lördags blev den verklig! Två veckor innan fick jag veta att jag skulle få en försenad födelsedagspresent av min fina vän Veronica, men jag fick inte veta vad. Tills jag klev ur bilen i lördags morse ute vid Rosersbergs räddningsfält, bland en jädra massa rallybilar. 

Lyckan var TOTAL och redan innan första sprinten var jag fast! :)

TACK Veronica, Mattias och Magnus för den bästa upplevelsen.

Nästa gång tar vi 1:an Magnus!