Herregud vilken resa på två månader jag gjort. Helt sjukt. Intensivt är bara förnamnet. Vilken tid, en tid jag sent kommer att glömma! Känns som att man skulle behöva lika lång återhämtningsperiod, ta igen sömn, träning, mat, energi, sortera upp osv. Det har varit värt allt. Jag är stolt över mig själv idag, riktigt jävla stolt om jag får svära. Känns idag overkligt att kalla mig själv för utbildad Licensierad Personlig Tränare, jag menar, hur länge vandrade jag inte fram och tillbaka i tankarna på att ta steget, att utbilda mig, på riktigt.. Det tog sin tid, men det tog den tiden som behövdes och det är jag glad för. Jag tog inga steg förrns JAG kände att det kändes helt rätt, i hela kroppen. Allt har sin egen tid, precis allt, så är det verkligen.
Tre tentor, första klarade jag med hyfsat resultat. De två sista, UTMÄRKT! Så jädra stolt över mig själv! Att skriva prov och att plugga har ända sen skoltiden fått mig att nästan må illa, därav kommer stoltheten in att jag gjorde det här så jäkla bra. Jag är tacksam för er som stått mig närmast och hela tiden trott på mig, det har betytt mycket. Och om jag får utmärka två specifika lärare som legat mig "närmast" under den här tiden, Per och Jari, no words! <3
Att mitt i stressen bli uppringd av Meter för att dagen efter examinationerna vara med på en uttagning som utmanare till Gladiatorerna, satte ribban på fokuset ännu högre. Vilken jäkla ketchupeffekt det blev under April månad. Allt på en gång typ. Två dagar senare och min födelsedag och då kom febern. Hej hopp och välkommen för andra gången under loppet av en månad! Sängliggandes i typ två dagar och helt sänkt och tom på energi, totalt jävla tom. Så trött att jag bara ville grina typ. Kanske inte så konstigt..?
Energin börjar sakta men säkert titta fram igen och jag hoppas att den sitter stenhårt i morgon, 3 veckor kvar till tävling... och jag känner sisådär va.. Inget i fas liksom. Men, jag har 3 veckor att jobba på och jag kan inte göra annat än mitt bästa och lite till för att hinna komma i en sådan bra form som möjligt för att försöka hamna så långt upp på "listan" som möjligt.
Tänkte att jag skulle slänga upp lite bilder också men det knasar för tillfället så de får komma i efterhand!
----------------
Intressant läsning...
VAD ÄR ETT SAMTAL?
"Ett samtal är ett sätt att använda sitt språk för att muntligt kommunicera med andra människor. Konsten att samtala är förunnad människan; det är endast människoarten som har ett komplicerat språk och röst och talorgan som möjliggör en så komplex kommunikation som ett vanligt samtal är.
Vi måste kunna kommunicera med andra för att växa som människor och samtal är ett sätt att kommunicera. Vi utvecklar vår samtalsförmåga genom att pröva olika samtalsstilar. Mer eller mindre omedvetet anpassar vi oss efter samtalssituationen och vilka vi samtalar med och vi uppmärksammar hur andra reagerar på vårt sätt att samtala och förändrar oss därefter. Vi försöker också tolka vad andra egentligen menar och stämma av det på olika sätt, tex med bekräftande nickningar eller genom att säga det redan sagda med andra ord. Denna tolkningsförmåga utvecklas hela livet, förutsättningen är att vi vill förstå och bli förstådda.
Ett samtal är ett möte med en annan människa. Det är ett tillfälle att utbyta tankar, erfarenheter och känslor och få möjlighet att lära känna och förstå en annan människa - och därigenom sig själv.
Vi tar ofta samtalsförmågan för given men då menar vi förmågan att tala med andra, inte samtala. Att samtalet är en mycket sofistikerad och komplicerad process som kräver mer än talets gåva och det märker vi tydligt när ett samtal inte fungerar. Ofta skyller vi då på vår samtalspartner; han lyssnar inte eller förstår inte. Om vi istället lär oss tolka våra egna reaktioner och förstå vad vår samtalspartner egentligen menar kan vi förbättra samtalet, genom att förändra vår egen samtalsstil. På så sätt kan vi frigöra oss ur en låst position och kanske till och med förbättra en relation. Att både ge och ta, och att delta på lika villkor är karaktäristiskt för samtalet. Det är viktigt att skilja på att tala och att samtala. Det som kännetäcknar samtalet är just att man talar med en annan människa och inte till. Med en dialog menas att två människor anstränger sig för att förstå varandra, genom att lyssna efter innebörden i det sagda.
I samtalet finns ingen egentlig sanning. Jämför med en diskussion, som lätt kan bli en strid om sanningen. "Att tala förbi varandra" är ett uttryck som vi brukar använda när samtalsparterna inte når fram till varandra. För en utomstående kan ett "talaförbisamtal" vara förvillande likt ett vanligt samtal. Samtalsparterna följer alla sociala konventioner, uppträder artigt, tittar varandra i ögonen, svara på frågor, ställer nästa fråga, talar ungefär lika länge osv.
Det som brukar brista i ett "talaförbisamtal" är förtroendet för den andra parten och till följd därav öppenheten med sig själv och viljan eller förmågan att sätta sig in i den andres situation. Förtroendet kan brista av flera skäl. Kanske beror det på en själv, man har inte tillräcklig självkännedom och tillit till sig själv, för att kunna öppna sig för en annan människa. Det kan också vara något i den andres attityd eller uppträdande, som skrämmer oss och får oss att tro att det vi säger kan misstolkas eller till och med missbrukas.
Ett samtal är en process, där själva samtalet - det som sker när vi förstår och kommer varandra närmare - är det väsentliga. Det behöver inte finnas en anledning eller ett mål för ett samtal. I samtalet är vägen det viktiga och målet endast en naturlig följd."
Hoppas, hoppas...
