Det var nära, riktigt nära att handduken åkte..

 "Vill man vara fin får man lida pin" 

Den här veckan har varit så jävla långt ifrån lätt.

Vad gör man när man gång på gång på gång stöter på hinder och hindret är detsamma?

Man fightas igenom och runt.

Men om det lik förbannat upprepar sig oavsett hur man vrider och vänder på det?

Man fortsätter fightas.

Man ger sig inte.

Man ger sig inte förrns fienden ger med sig.

Förrns man hittat ett sätt.

Man fortsätter att utmana.

Tills det sitter.

Tills fienden motsätter sig igen.

Då byter man strategi.

Och utmanar igen.

Det krävs mer än så,

för att slå omkull en prinsessa.

Jag tog en paus i fredags och stack på fotboll med familjen. 

Det var väl behövligt att få tänka på annat för en stund.

49 dagar kvar.

54 dagar kvar

Har inte riktigt hunnit med bloggandet på sistone, och det lär nog fortsätta så ett tag nu.. 

Ett antal högre växlar har nu lagts i och nu är det inte lika långt kvar längre. Den mesta tiden går nu åt till att äta, laga mat, väga mat, räkna kalorier, träna, jobba, träna igen, avlastningsträna, poseringsträna, sy bikini, äta igen, fylla på kylskåpet, och därimellan försöka hinna med att sova lite också. Så ta det inte personligt om ni inte hör så mycket från mig just nu, snart kommer jag väl knappt komma ihåg vilken port jag bor i känns det som.. :) MEN, det är oerhört lärorikt det här, OCH spännande..

Med högre växlar innebär det mindre kolisar och MER cardio, OCH skarpare fokus. För nu kommer det enbart att bli tuffare och tuffare ju närmre vi kommer. Det kommer att bli svinigt emellanåt, och man kommer att behöva försaka vissa saker. Men har man ett mål, har man en dröm, har man bestämt sig, ja då är det bara till att göra och bita ihop. Ca 6kg ska bort, 1kg i veckan. Blir som sagt tuffa puckar..

Vi var i Västerås i söndags och kollade in SM i bland annat bikini fitness, bodyfitness, womens physiqe, bodybuilding. Sjukt inspirerande, men också lite stressande.. 

Började min dag med gröt och sen 60min crosscardio. Sen Storhandling idag IGEN - kylen ekade. 

På´t igen, rygg och mage sen 60min crosscardio fick avsluta det hela.

Nu ringer kl gröt för kvällen och sen spikmatta och säng. Alarmet ringer i morgon igen, och då finns det inte tid för nå snooze..

Puss och kram på er!

/T.I.S Prinsessan

Passade på att mysa med SnyggHelene "Ice" Ahlsson i montrana i Söndags.

Känns ena dagen som att det händer massor, sen andra dagen inget.. Snacka om hjärnspöken deluxe..

Det kostar om man ska lägga sig på topp..

Jag skulle ljuga om jag sa nå annat..

Nu är det bra jävla motigt alltså. Det ÄR kämpigt nu, det tänker jag verkligen inte ljuga om.

Jag är en sån där konstig sak som typ måste äta hela tiden för att fungera, och framför allt, för att inte bli en riktig (ursäkta mig nu men) bitterfitta. När blodsockret blir lågt, då lägger hela maskineriet ner. Och jag känner mig mer eller mindre som en nollställd bitch som borde sitta inlåst med tredubbla lås tills mat intagits igen. Det finns de som vet precis vad jag talar om..

Det känns lite halvkasst att inte ryggen tackar och tar emot mina sköna tidiga morgon PW:s, jag gillade att kliva upp 0500 och få komma hem till frukost och kaffe och mys, och sen få powernapa lite.. Eller ok, jag kanske inte gillade att kliva upp 05, men det va skönt när det väl var gjort. Men, ryggen sa nej och svälldes upp till en lång jävla korv där bak, så de blev inte ett alternativ längre till att förbränna. Ok, hinder 1, hur kliver vi över och runt? Vet inte, får prova mig fram.. Men just nu känns det som att jag står still.. 

Det jag vet är att hormonerna skjuter i höjden till och från, jag vet att jag måste lägga i en högre växel, jag vet att jag måste förbränna, jag vet att jag måste äta och jag vet att jag måste sova och jag vet att jag måste träna och jag vet att jag måste få den där massagen som jag talat om i månader, och jag vet att jag måste lugna mitt system och bli av med frustrationerna. När jag tänker efter så vet jag ju rätt så mycket ändå? :)

Anyway, det kommer bli asbra i slutändan, har bara stött på lite hinder för tillfället, och kropp och huvud samarbetar inte riktigt just nu. Men hur kul vore det om allt gick som en dans hela tiden?  

Just nu, ganska skönt faktiskt..

Tack världens bästaste finaste mor som kom med rosor till mig igår i hopp om att muntra upp sin bitska dotter. Love you mucho grande.