Likt och likt, ingenting e likt..

Nu är det ett tag sen jag skrev igen.. Det har varit väldigt upp och ner, mycket att tänka på, har varit sjuk, jobbat, inget internet, jobbat med eftersläntande processer vilket har gjort att jag faktiskt inte har känt för att skriva något alls, överhuvudtaget faktiskt. Men jag tänkte i alla fall att jag skulle säga hej och att jag lever och att jag har fullt upp med livet och alla dess utmaningar och förändringar... :)

Det tog nästan 4 månader för mig att förstå att du faktiskt aldrig mera kommer tillbaka. Det började falla på plats och sjunka in på riktigt för bara någon vecka sen. Då vi fick vissa bitar på plats. Vi kunde göra avslut, och framför allt, besöka din grav. Sen blev det bara tyngre och tyngre att se dig på tv, men också otroligt lyckosamt. Tårar av sorg och tårar av lycka har runnit med dina skratt, leenden, tårar, smärta i dina händer. De har runnit med din styrka, ditt mod. din fantastiska omtänksamhet och glädje till livet. Av allt du givit och ger till människor för att du är du. Att se och höra dig ringa till farmor Hjördis igår, det var bara no words.. Det var farmor Hjördis och du och era pyjamaspartyn. Som du älskade henne. Och som man önskade att du hade kunnat ringa ett samtal just då, när man satt där i soffan och böla av lycka, sorg, glädje och allt var det nu var, de där samtalen du alltid ringde du vet. Herregud så jag saknar dig, jag har så mycket att berätta för dig. You keep on making me proud women.

Nu är det snart dags... skoldags! För tillfället är det plugg hemma, men snart så, mkt snart så sätts det i "skolbänken".... Kul, spännande och pirrigt!

Juni är månaden då det blir allvar igen, då går Fitness Five 2012 av stapeln så nu är det påbörjan till att "become back in the game"igen och "fit for fight" så att säga. Nytt upplägg har skapats så nu får vi hoppas att jag är frisk nog att kunna ta mig an de nya tagen i gymet, så det blir ordning på åbäket igen... :)

En fråga.. Vad är det som motiverar dig till att kliva upp ur sängen varje morgon för att gå ytterligare en dag till ända...? Just det.. Kanske inte så självklar..

You never left.

The most beautiful people we have known are those who have known defeat, known struggle, known loss, and have found their way out of the depths. These persons have an appreciation, sensitivity, and an understanding of life that fills them with compassion, gentleness, and a deep loving concern. Beautiful people not just happen.

Friendship isn´t about whom you have known the longest, it´s about who came, touched your heart and never left your side.