..det ska fan inte skrivas på några listor eller komma med utfrysningar bara för att du inte är som de andra..

Jag har alltid gått min egen väg, ända sen jag var liten. När pappa sa åt mig att gå höger, då gick jag vänster. När mamma sa åt mig att välja rött, då valde jag grönt. Som tvååring klättrade jag upp i björkar och satte mig endast iklädd blöja, tills mamma höll på att få hjärtslag. Klättra upp var ju ingen konst, men att komma ner igen, njaa.. det var värre det :) Jag vägrade prata tills det att jag fyllt två, då började jag plötsligt rabbla mening på mening och mamma och pappa höll på att ramla av stolen. Jag såg ut som en knubbig liten kines med lockigt hår när jag var liten. Jätte söt va.

Jag har alltid haft min egen vilja, gjort saker på mitt egna sätt, inte riktigt alltid smält in i mängden kanske.. 

Många som ser mig, som inte riktigt känner mig, får oftast en uppfattning om vem jag är, som kanske inte alltid stämmer med den riktiga Maria. De som lär känna mig, på riktigt, lär oftast känna mig som någon annan än vad som uppfattades från början. Jag har i alla fall fått höra det flera gånger från goda vänner.

Det är oerhört lätt att döma andra människor, fort, innan man ens lärt känna någon. Lätt att döma på olika "grunder", kanske pga av att du får personen att känna sig hotad, att känna sig mindre eller underlägsen. Personen kanske är rädd för att du ska ta något ifrån den, något som personen håller kärt, eller att du ska ta en plats ifrån personen. Det kan vara vad som helst egentligen. Men en sak som är väldigt säker, det är att om du är en person som sticker ut i mängden, som är speciell på något vis, som tar för sig, som vågar säga sin mening, som står upp för sig själv, som står upp för sina egna värderingar och sin egen tro, någon som vågar ta plats, då kommer det alltid att finnas de som kommer att döma dig, oavsett. 

Så är det.

Men låt aldrig det stoppa dig från att vara din egen person. Du är du, och det varken får, eller kan någon aldrig ta ifrån dig. 

En utav mina ABSOLUT största inspirationer i livet, och som motiverar mig att fortsätta sticka ut och vara precis den jag är, det är faktiskt Zlatan. No matter what, oavsett hur mycket skit han har fått tagit genom sitt liv och karriär, har han ALLTID stått upp för sig själv och sin familj, och alltid fortsatt att vara den han är, och aldrig gjort avkall på sina egna värderingar, eller sig själv..

Här kommer ett stycke ur hans bok, "JAG ÄR ZLATAN IBRAHIMOVIC", som är ett utav många som jag tycker sjukt mycket om i den här boken. Han har aldrig någonsin låtit varken något eller någon att någonsin sätta sig på honom, han har gått sin egen väg och kämpat sig igenom mycket skit för att ha tagit sig dit han är idag, och det beundrar jag honom ENORMT mycket för. 

Säga vad man vill om Zlatan, egoistisk eller inte, men det finns en anledning till att han är en utav världens bästa fotbollsspelare.. och har vunnit guldbollen 8 gånger..

"Men ändå, det finns många såna som jag därute, unga killar och tjejer som får skäll för att de inte är som alla andra, och ibland, så klart, ska de få skäll. Jag tror på disciplin. Men det som gör mig så förbannad är alla de där tränarna som själva aldrig slagit sig fram till toppen och ändå är så säkra: Det är så här vi ska göra och på inget annat sätt! Det är så enkelspårigt. Så dumt!

                Det finns tusen vägar att gå, och den som är speciell och lite avig är ofta den bästa. Jag hatar när de som skiljer ut sig trycks ner. Hade jag inte varit annorlunda skulle jag inte suttit här och vad jag menar är självklart inte: Var som jag. Försök bli som Zlatan! Inte alls! Jag snackar om att gå sin egen väg, vad den vägen nu är, och det ska fan inte skrivas på några listor eller komma med utfrysningar bara för att du inte är som de andra."

RESPEKT