Att bli och vara medveten..

FALSK STOLTHET - 

känner jag mig ifrågasatt och tycker att andra behandlar mig kränkande, respektlöst el nedvärderande? Tycker jag att omgivningen inte ger mig den bekräftelse som jag tycker jag förtjänar? Väljer jag att känna mig kränkt?

TANKLÖS - 

Handlar jag utan att tänka efter innan? Tror jag att de i min närhet ska läsa mina tankar el utgår jag från att de tänker precis som jag?`Vet jag egentligen bättre men reagerar el handlar utan att tänka efter?

SJÄLVISK OCH EGOISTISK - 

Är mina behov och önskemål viktigare än andras? Tar jag det jag vill ha och struntar i vad de andra får?

SJÄLVCENTRERAD -

Fastnat i att tycka synd om mig själv? Fastnar i självupptaget ältande om hur andra uppfattar mig? Tror jag oftast att andras reaktioner beror på något som jag gjort el sagt? Ser jag mig själv som ett offer för andras brister el för olyckliga omständigheter?

MISSUNNSAM OCH AVUNDSJUK - 

Tycker jag att någon annan inte är värd något som jag själv skulle vilja ha?

HÄNSYNSLÖS ELLER SJÄLVRÅDIG - 

Handlar jag utifrån vad jag tycker är självklart och bäst, utan att rådgöra med de personer som påverkas av mitt agerande?

INTOLERANT -

Tycker jag att mitt sätt att se på saker är det rätta? Har jag svårt att tolerera andras sätt att vara, tycka och agera?

PERFEKTIONIST -

Har jag orealistiska krav på mig själv eller min omgivning?

GIRIG -

Ser jag alltid till egen vinning i första hand? Kräver jag mycket av andra men känner motvilligt inför att ge något tillbaka? Är jag inte villig att göra något för att få någon annat?

OÄRLIG -

Är jag oärlig mot mig själv eller någon annan eller både och? Struntar jag i att ta ansvar för mina egna behov eller har jag gått med på något jag egentligen inte vill? Är jag kvar i en relation eller på ett arbete jag mår dåligt av? Är jag otydlig med vad jag förväntar mig av människor i min omgivning?

HÖGMODIG - 

Är jag nedlåtande mot andra för att göra mig själv bättre?

Och så dessa rädslor vi ibland styrs av -

Att förlora någonting jag har

Att inte få någonting jag vill ha

Att bli avslöjad

Rädd för att andra ska se min hemlighet - vill inte bli avslöjad.

Rädd för att bli ifrågasatt - vill uppfattas som klok.

Rädd för att bli sårad - vill vara lycklig, alltid.

Rädd för att be om hjälp - vill uppfattas som kompetent.

Rädd för att mina drömmar inte skall gå i uppfyllelse - vill lyckas.

Rädd för att bli ensam - vill ha gemenskap.

Rädd för att förlora - vill alltid vinna.

Rädd för att inte synas - vill känna mig viktig.

Rädd för att göra någon annan illa - vill alltid vara omtänksam.

Rädd för att inte bli älskad - vill ha och ge kärlek.

Rädd för att inte räcka till - vill vara perfekt.

Rädd för att inte duga - vill passa in.

Rädd för att inte få det man önskar - vill ha framgång.

Rädd för tystnad - vill känna trygghet.

Rädd för att visa mig okunnig - vill uppfattas som klok och kompetent.

Rädd för att älska - vill inte riskera att bli lämnad av den man älskar.

Blir vi irriterade eller arga är det oftast någon form av rädsla som ligger bakom och orsakar det.

Om du är ärlig mot dig själv så har du nog en och annan rädsla som kommer och hälsar på dig då och då..

Vi möter ständigt situationer i våra liv som får oss att tänka efter, handla och fatta beslut. Våra handlingar och besluten vi tar grundas till stor del på våra värderingar. Värderingar hjälper oss att ta ställning och många av våra värderingar har vi tagit över från människor som betytt eller betyder mycket för oss, men vi ser på dessa som om det vore våra egna..

Se konsekvenserna av att styras av rädslan. Tänk efter vilka konsekvenser det får i framtiden om du låter bli att göra det som du egentligen vill. Om du låter dig hämmas av rädslan kanske du lever hela livet utan att komma till skott. Hur skulle det kännas? Inte särskilt kul. Ingenting blir bättre av att vänta. Ju fortare man får det ur vägen desto bättre. Belöningen kan bli hur stor som helst.

Något jag är rädd för är kyla.. Dock kanske inte just den här sortens av kyla.. men ändå..  

Idag trotsade jag en kyla och slängde mig ut utan att tänka. Vart fasen tog bastun vägen?!

ALLT VI GÖR OCH ALLT VI ÄR SPRIDER SIG SOM RINGAR PÅ VATTEN.

"If you want something you’ll find a way. If you don’t, you’ll find an excuse.”

Den här historien, den ger mig rysningar, kraft, viljan att våga förändra och ta stegen som skrämmer allra mest, att kliva ut i det okända och ut ur det bekväma. Jag vänder mig ofta till den här personen i brist på mod, motivation och inspiration och jag blir lika motiverad varje gång. Hon ger fortfarande otroligt mycket trots att hon nu befinner sig på andra sidan. Hennes historia borde bli bok! En storsäljare! This women was priceless. Hon lever verkligen vidare genom oss som fick äran att lära känna henne. Jag har lärt mig och lär mig fortfarande sjukt mycket av henne.

Läs och bli inspirerad, kanske får den dig att våga tänka om om beslut som du fortfarande sitter och håller på, ger dig mod till att våga ta det där beslutet, eller så gör den helt enkelt att du kanske uppskattar ditt liv och det som finns i det lite mer. Kanske blir den en spark i baken för dig. Om inte annat, bli inspirerad, bli motiverad!

Madde skulle precis fylla fjorton år när hennes liv en dag förändrades radikalt. En fruktansvärd smärta i hennes ben satte stopp för det vanliga tonårslivet med killar, fester, skolan och allt annat som normalt väntade en tonårstjej. Smärtan i benet visade sig vara elakartad cancer.

I över ett år genomgick Madde tunga cellgiftsbehandlingar och två stora operationer. Då hennes hår började falla beslutade Madde att låta en frisör raka av hennes hår. Hon ville känna att det var hon som bestämde att hon skulle bli ”skinskalle”, inte att cancern tog ifrån henne hennes hår. På grund av cellgifterna som slog ut hennes immunförsvar kunde hon sällan äta naturlig väg, utan var tvungen att få näring via dropp och sond. Ett tag var hon bara skinn och ben och var nära att mista livet.

För att få bort den sjukdom som ofrivilligt kommit in i hennes liv fick Madde en så kallad ”skelettförankrad” protes. Läkarna tog bort tolv centimeter av hennes skelett, strax under knäet. Detta gjorde att hon fick ha kvar sitt ben. På grund av en kraftig infektion fick hon genomgå ytterliggare en operation, där muskel, blodkärl samt hud transplanterades ifrån hennes rygg. På detta sätt undkom Madde med nöd och näppe att amputera hennes ben, som var hennes största rädsla i livet. Hon hade bestämt sig för att ta livet av sig om hon skulle bli tvungen att ta bort benet.

I sex år levde hon med den inopererade protesen. Den gav henne mycket bekymmer så som smärta, svullnad och framförallt mådde hon väldigt dåligt psykiskt. Hon var femton år med ett stort ärr över hela benet, ett ärr på ryggen och ett över ena bröstet. Benet blev ofta väldigt svullet och hon vågade ytterst sällan gå i kjol. Hon vågade heller aldrig erkänna för andra den hon egentligen var, rädslan att inte duga var för stor.

En resa till Brasilien förändrade allt. Hennes ben blev sjukt och hon var tvungen att ligga på ett sjukhus i Natal, utan goda kommunikationsmöjligheter. Hon trodde att hon aldrig skulle komma hem igen. Tack vare hennes fantastiska läkare på Karolinska Sjukhuset kom hon till slut hem igen. Hon opererades och ganska fort var hon tvungen att börja äta tung antibiotika igen. Madde var tillbaka på ruta 1 och det kändes som ett stort nederlag för henne.

Tankarna på hur det eventuellt skulle bli om hon beslutade att ta bort hennes ben väcktes. Madde hade kommit till hennes ”T-korsning i livet” och hon var tvungen att välja. I hennes fokus låg livskvalitet och för första gången såg hon amputationen som ett val att få högre livskvalitet. Hon hade levt så länge med den inopererade protesen och den gav henne mest bekymmer.

Den sextonde juni 2005 tog läkarna bort Maddes ben. Det valet tog hon själv och det har hon aldrig ångrat, snarare tvärtom. Madde kände sig mer hel än vad hon gjorde tidigare, trots ett halvt ben kortare. När hon lämnade sjukhuset efter en veckas rehabilitering, bar hon kort kjol för första gången på många år och hon kände sig vrålsnygg! För Madde handlade det inte om att hon bara hade ett ben. För henne var det befriande att det svullna benet med det stora ärret var borta.

Madde ville inte fokusera på att hon förlorade sitt ben, utan snarare se till vad hon vunnit. Hon fick ett till liv – mitt i livet. Tack vare amputationen träffade hon otroligt många människor, hon var med om saker som hon med stor sannolikhet aldrig skulle ha varit annars. Hon fick förmånen att kunna värdera livet och dagarna på ett helt annat sätt än vad hon skulle ha gjort under normala omständigheter. Morgondagen är inte garanterad och det var hon mycket medveten om. Därför var målsättningen i hennes liv att göra det bästa utav varje dag. Och det var precis vad Madde gjorde.

Självklart fanns det en sorg som Madde fick bearbeta i allt detta. Men att stanna kvar i sorgen var aldrig något alternativ för henne. Att hitta nya vägar och leva vidare som den levnadsglada tjej hon var låg hela tiden i fokus. Hon såg amputationen som en merit och som hon brukade säga:

Det är bättre att ha ett snyggt ben än två fula!

Källa: http://supermadde.se/

Gå gärna in på Maddes sida och läs hennes inspirerande texter och läs om vem hon var.

En helt makalös och fantastisk människa.

Att ha mod och våga det som skrämmer..

Jag sprang på en text igår, på en främmande toalett, så satt det en text uppsatt ovanför handfatet. Den texten gick rätt in. Klockren och så jäkla sann. Den löd så här..

VÅGA TA STEGET

Ibland känns det som om livet står still,

och just det man är i är inte det man vill.

Man känner sig så svag, så vilsen och så feg..

Så känns det till den dag man vågar ta ett steg. 

Då öppnas nya vägar och man får perspektiv. 

Och plötsligt kan man se hur man vill ha sitt liv.

Och när man blickar bakåt när man har fått distans, 

så ser man att det svåra var källan till en chans.

Jag tror inte jag är ensam om att känna mig träffad av dessa ord...?!