16 dagar kvar.. vad hände?

Med alla dagar som nyss va 54?

Tiden går fort nu, alldeles för fort. Man hinner liksom inte riktigt med när det svänger om dagarna nu.

Det är hård valuta som gäller nu, hårdare än någonsin. Vi börjar komma in på upploppet nu, och nu är det deff på riktigt. Tuffa dagar. Men också jäkligt intressanta, och "roliga".. Jag har i alla fall lärt mig att man KAN gå vilse hemma i sin egen lägenhet, att man KAN totalt glömma bort tid och rum, att man KAN överleva på minimum, att man KAN njuta av totalt smaklös mat.. Jag har också insett vilket jävla pannben som finns i mig, jag visste jag var envis, nu vet jag precis HUR envis.. :)

Formen är grym, och den blir bara bättre och bättre nu. Idag får jag äta på mig, sen blir det hårdkörning några dagar igen.

Målet är nära nu, jävligt nära.. Jag trodde aldrig jag skulle LÄNGTA så efter MAT -mjukt bröd med ost på, lasagne, indiskt, nybakta LUSSEBULLAR! Pannkakor! Bacon, köttfärssås! Listan kan göras låååååång just nu :)

Igår kom en efterlängtad belöning,  coachen tog med mig på en liten retreat, jag fick YOUGHURT GLASS!! Jag trodde jag drömde... :)

I skrivande stund sitter jag nu på cykeln och fredagsmyser, så jag ska återgå till det nu. Hur startar du DIN fredag?

Ha en grymt fin fredag med massor av njutbart ;)

Puss och kram
/Prinsessan

24 dagar kvar - skam den som ger sig

I måndags kändes det mesta nattsvart.
Fotjävel.
Idag är det skitsamma, jag kör.
Inga dumdristiga steg, men, jag kör på det som inte känns alltför elakt mot foten så får det bära eller brista sen.
Men det var näääära att jag avskedade mig själv för denna gång, men nära skjuter ingen hare..

Jag är sjukt TACKSAM för alla peppord jag fått. Speciellt tacksam till DIG som sa åt mig att fortsätta att kriga.
GULD VÄRT.

Nu, fortsätt kriga där ute vad det än är ni krigar för, och tror på. Gå på ERAN vilja och dröm, och skit i vad andra säger. Gör din grej och sluta aldrig tro på att du tar dig till mål.

Nu ska jag fortsätta kriga på cykeln sen lär det få bli rumpmassage för resten av slanten innan detta är över! :)

Have a nice awesome day peaps!

Vägen till scen - hoppa av eller fortsätta?

När jag hoppade på det här tåget kom jag in ganska sent, men det var ju bara och köra och jobba lite extra hårt för att komma i fatt. Sen började ryggen krångla och sätta sig emot i princip all cardio, ingen cardio = ingen deff. Ok, det blev till att prova ALLT, börja om, tänka om, prova nya strategier tills det fungerade för JAG tänkte då fan inte ge upp pga av hinder och svårigheter att ta sig fram till mål. Inte en chans. JAG KAN och JAG SKA ekade i mitt huvud. Och tillslut så satt skiten där den skulle. Jag lyckades finna sätt att bränna på som fungerade och inte gjorde ont. Underbart! Vi är på rätt väg! Får allt sitta som det ska nu, då kommer det här att gå hela vägen. Sen kom febern med fem veckor kvar, får jag feber brukar den max hålla i sig en dag med lite eftersläntande dagen efter. Men inte den här gången inte, nä såklart inte nu när jag verkligen INTE fick bli sjuk. Nästan en hel vecka låg jag totalt däckad. Sen blev det dags för formcheck efter sjukdom, haha kul.. MEN, det visade sig vara riktigt bra! Vi är i perfekt fas sa coachen. Nu får vi hålla i dig så att du inte blir för hård till tävlingen.. Ok, men fasen så skönt, kände genast hur stressen försvann. Vi ligger bra till, från början låg vi långt efter, grymt skönt. I söndags kunde jag äntligen träna igen efter febern, kändes riktigt bra i kroppen. Nu är det ny vecka, nya tag, -4 veckor kvar.. Nu jäklar är det bara till att slänga i en växel till och köra. 

Måndag och dags för min vanliga PW numero 1 för dagen... Hann gå 20 min, sen hände det. Foten vek sig. Grattis Maria, du har nu vunnit första pris i att stöta på alla världens jävla hinder för att stoppa dig i din väg upp till scenen. Jag trodde foten GICK AV. Jag kände DIREKT att det där var inte bra.. Tårarna rann och jag kände mig som en liten flicka när jag stapplade mig hemåt så fort jag kunde. Hem för och linda hårt och på med ispåse för att hindra svullnad och blödning. 

Det blev ett besök hos farbror ortoped.. "Du har slitit ut ledbandet". Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det här kom ju jävligt lägligt. 

Jag kan säga att gårdagen kändes som en enda dålig jävla film. Jag skrattade åt det hela ena stunden, och igår kväll va jag riktigt ledsen över det här olägliga missödet. Jag har inte tid med det här. 

Igår kväll var jag beredd att lägga ner helt, kasta in handduken helt och hållet för den här gången. Men varför då? För att andra inte tror på att jag kommer hinna ta igen det här? För att det genast blev jävligt mycket tuffare att komma i den formen som krävs uppe på den där scen? För att det är lättare att ge upp och vänta till nästa tävling när jag kanske har mycket bättre förutsättningar och mera tid? 

Jag har inte brutit foten, jag har inte foten i ett paket. Jag KAN stå på foten, jag KAN gå. Så länge jag håller mig smart och lyssnar på kroppens signaler så tror jag på mig. Någon verkar testa mig hela tiden för hur mycket som krävs för att jag ska kasta in handduken och ge upp. Om ni ville få mig att ge upp, skulle ni ha testat mig för tre år sen. DÅ kanske handduken hade åkt. Men sorry, inte den här gången.

För mig handlar inte det här om någon pall eller pokal, det handlar inte om att stå på en scen och vara bäst. För mig handlar det den här gången om något helt annat. Trot eller ej. Jag snubblade på mållinjen förra tävlingen pga min rygg, då hade jag kämpat i ett och ett halvt år för att bygga upp min kropp. Jag har slitit, kämpat som en dåre den här gången också och jag har försakat saker för att jag ska och VILL ta mig upp på den där scen. För mig handlar det bland annat om att övervinna en jävla massa rädslor, och det handlar om ett löfte jag gav någon som trodde på mig när ingen annan gjorde. Och hon tror på mig nu mer än någonsin, och det gör jag nog också.. 

Jag förväntar mig verkligen inte att andra ska förstå varför jag gör det här, jag har fått frågan flera gånger från människor som aldrig skulle kunna tänka sig att hålla på så som vi gör inför en sån här tävling. Men ingen annan behöver förstå heller, så länge jag gör det. 

Det var nära, riktigt nära att handduken åkte..

 "Vill man vara fin får man lida pin" 

Den här veckan har varit så jävla långt ifrån lätt.

Vad gör man när man gång på gång på gång stöter på hinder och hindret är detsamma?

Man fightas igenom och runt.

Men om det lik förbannat upprepar sig oavsett hur man vrider och vänder på det?

Man fortsätter fightas.

Man ger sig inte.

Man ger sig inte förrns fienden ger med sig.

Förrns man hittat ett sätt.

Man fortsätter att utmana.

Tills det sitter.

Tills fienden motsätter sig igen.

Då byter man strategi.

Och utmanar igen.

Det krävs mer än så,

för att slå omkull en prinsessa.

Jag tog en paus i fredags och stack på fotboll med familjen. 

Det var väl behövligt att få tänka på annat för en stund.

49 dagar kvar.

54 dagar kvar

Har inte riktigt hunnit med bloggandet på sistone, och det lär nog fortsätta så ett tag nu.. 

Ett antal högre växlar har nu lagts i och nu är det inte lika långt kvar längre. Den mesta tiden går nu åt till att äta, laga mat, väga mat, räkna kalorier, träna, jobba, träna igen, avlastningsträna, poseringsträna, sy bikini, äta igen, fylla på kylskåpet, och därimellan försöka hinna med att sova lite också. Så ta det inte personligt om ni inte hör så mycket från mig just nu, snart kommer jag väl knappt komma ihåg vilken port jag bor i känns det som.. :) MEN, det är oerhört lärorikt det här, OCH spännande..

Med högre växlar innebär det mindre kolisar och MER cardio, OCH skarpare fokus. För nu kommer det enbart att bli tuffare och tuffare ju närmre vi kommer. Det kommer att bli svinigt emellanåt, och man kommer att behöva försaka vissa saker. Men har man ett mål, har man en dröm, har man bestämt sig, ja då är det bara till att göra och bita ihop. Ca 6kg ska bort, 1kg i veckan. Blir som sagt tuffa puckar..

Vi var i Västerås i söndags och kollade in SM i bland annat bikini fitness, bodyfitness, womens physiqe, bodybuilding. Sjukt inspirerande, men också lite stressande.. 

Började min dag med gröt och sen 60min crosscardio. Sen Storhandling idag IGEN - kylen ekade. 

På´t igen, rygg och mage sen 60min crosscardio fick avsluta det hela.

Nu ringer kl gröt för kvällen och sen spikmatta och säng. Alarmet ringer i morgon igen, och då finns det inte tid för nå snooze..

Puss och kram på er!

/T.I.S Prinsessan

Passade på att mysa med SnyggHelene "Ice" Ahlsson i montrana i Söndags.

Känns ena dagen som att det händer massor, sen andra dagen inget.. Snacka om hjärnspöken deluxe..

Det kostar om man ska lägga sig på topp..

Jag skulle ljuga om jag sa nå annat..

Nu är det bra jävla motigt alltså. Det ÄR kämpigt nu, det tänker jag verkligen inte ljuga om.

Jag är en sån där konstig sak som typ måste äta hela tiden för att fungera, och framför allt, för att inte bli en riktig (ursäkta mig nu men) bitterfitta. När blodsockret blir lågt, då lägger hela maskineriet ner. Och jag känner mig mer eller mindre som en nollställd bitch som borde sitta inlåst med tredubbla lås tills mat intagits igen. Det finns de som vet precis vad jag talar om..

Det känns lite halvkasst att inte ryggen tackar och tar emot mina sköna tidiga morgon PW:s, jag gillade att kliva upp 0500 och få komma hem till frukost och kaffe och mys, och sen få powernapa lite.. Eller ok, jag kanske inte gillade att kliva upp 05, men det va skönt när det väl var gjort. Men, ryggen sa nej och svälldes upp till en lång jävla korv där bak, så de blev inte ett alternativ längre till att förbränna. Ok, hinder 1, hur kliver vi över och runt? Vet inte, får prova mig fram.. Men just nu känns det som att jag står still.. 

Det jag vet är att hormonerna skjuter i höjden till och från, jag vet att jag måste lägga i en högre växel, jag vet att jag måste förbränna, jag vet att jag måste äta och jag vet att jag måste sova och jag vet att jag måste träna och jag vet att jag måste få den där massagen som jag talat om i månader, och jag vet att jag måste lugna mitt system och bli av med frustrationerna. När jag tänker efter så vet jag ju rätt så mycket ändå? :)

Anyway, det kommer bli asbra i slutändan, har bara stött på lite hinder för tillfället, och kropp och huvud samarbetar inte riktigt just nu. Men hur kul vore det om allt gick som en dans hela tiden?  

Just nu, ganska skönt faktiskt..

Tack världens bästaste finaste mor som kom med rosor till mig igår i hopp om att muntra upp sin bitska dotter. Love you mucho grande.

Jag sätter min båt i gungning...

Jag väljer frihet..

Frihet är att se och höra det som finns här och nu, istället för det som borde finnas, fanns eller kommer att finnas.

Frihet är att säga det man tänker och känner, istället för det man borde tänka och känna.

Frihet är att känna det man känner, istället för vad man borde känna.

Frihet är att begära det man behöver, istället för att alltid vänta på tillåtelse.

Frihet är att ta risker för egen del, istället för att välja att vara trygg och aldrig sätta båten i gungning.

- Virginia Satir

Hoppas ni får en fin start på eran vecka.

Puss och Kram

Kvällsfunderingar..

Jag stötte på en text under kvällen som är så jävla sann, som jag gärna vill dela med mig av..

 "Folk verkar ha bättre koll på vad de stoppar för mat i sina kroppar än vilka tankar de matar sin hjärna med. Hjärnan är precis lika bra på att ta till sig det vi tänker om oss själva som kroppen är på att ta till sig det vi stoppar i den. Om man hela tiden matar hjärnan med tankar som: jag kan inte, det går inte, sådan är inte jag etc, ja då lyssnar hjärnan på det och fixar till att det blir så. Någon har sagt att tunga tankar tänkta tillräckligt länge i en trygg miljö tenderar att bli ens verklighet.

Sunda tankar om sig själv är minst lika viktiga som att äta sund mat. Det är bara vi själva och ingen annan som kan välja våra egna tankar. Så bli mer medveten om vad du väljer för tankar om dig själv så ökar chansen för en sundare mental levnadsstil."

word

Bakslag

Den här veckan har varit ner fullspäckad än någonsin,  av någon anledning, att jag faktiskt inte hunnit med att skriva något alls.. Och nu är kl sova för länge sen, så det blir endast en kortis nu.

Råkat på ett litet bakslag med ryggen min, vilket ställer till det lite i planeringen.. Men, jag tänker inte låta hindrena stoppa mig från att nå mitt mål den här gången. Aldrig i livet. Nu har jag mer kunskap, mer vilja, mera ork, mer mental styrka och mer stöttning, som kommer underlätta för mig att kunna ta mig runt och över hindren, istället för att motvilligt behöva ge upp.. Finns inte på kartan.

Jag kan,
jag vill,
och jag ska.

Goodnight peaps!

Kärlek, kärlek, kärlek

Igår hade jag en utav de absolut bästa dagarna på så länge jag kan minnas. 

Idag är jag tom.

Jag hyser enormt mycket kärlek till den här sporten, sjukt mycket. Finns få saker i mitt liv som bringar det enorma lyckorus som går genom min kropp när jag får göra det här.

Jag lever.

Jag hade som sagt en fantastiskt jävla bra dag igår och kunde jag så skulle jag lätt göra om den igen, nu på en gång, utan att blinka. Och jag blev fanimig stolt igår, Magnus sätt att köra som han gjorde i åk två var bara så in i bängen jävla bra att man fan nästan blev tårögd. Han ÄR bäst. Inget snack. 

Du är grym Magnus.

Jag låter bilder och videoklipp få tala för sig själva om vilken dag jag hade igår. 

Känner mig extremt tom idag så orden blir få.

Men jag är lycklig.

Tack för igår Magnus, och alla andra inblandade som var med och gjorde gårdagen till en dag att aldrig glömma.

Otroligt vacker morgon i Markim.

Det var en trött tjej som klev ur bilen hemma igår.
Trött och ganska nöjd..

Hoppas ni har haft en toppen fin helg.

Puss och kram

12 timmar, rekord och numer ett DEFFOFFER!

Ok, det händer sjukt mycket i min kropp just nu. Utan tvekan. Ena stunden skrattar jag hejdlöst och kan inte få stopp på mig själv, skrattar att jag får ont i magen och tårarna sprutar, andra stunden är jag så irriterad att jag bara vill låsa in mig själv, eller så börjar jag grina och vet inte varför. Konstant hungrig, (utöver de vanliga), det enda jag tänker på är mat, vad nästa måltid ska bestå av, maten som ligger på tallriken framför mig ryker fortare än kvickt! Igår somnade jag på soffan efter middagen och vaknade 19:30 och gick raka vägen in i sängen kan jag ju tala om. Rekord tamejfan. Har nog inte gått och lagt mig vid den tiden sen barnsben. Sov sen 12 timmar i sträck. Kan nog vara så att den här donnan är lite trötter ja.

Status: 

73,4 kg -----------------------> 70 kg!

Idag är det fredag och kvällsjobb som gäller. 

I morgon är det lördag och sista tävlingen i sprintcupen går av stapeln..

MarkimSprinten!!! 

Jag har sett fram emot denna tävling sen början av året. Jag har längtat och längtat och längtat!

Det kommer bli så sjukt roligt och det kommer gå så in i bängen jäkla fort. 

Blir skönt att bryta av veckans alla kaloriräkningar och matlagningar och vägningar med denna dag.

Och jag hoppas... jag hoppas att Magnus har hunnit fixa det där lilla extra till bilen till på lördag...  ;)

Kom och hejja på och kolla vettja!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - TACK Ingrid och Dennis för erat stöd, era pepptalks, era ord, stunder av skratt och stunder av omsorg och hjälp. Utan er hade jag nog fasen inte pallat med detta :)

Den här resan är grymt rolig att få göra med er. Det har redan blivit enormt många hejdlösa skratt och garanterat flera att komma!

Det går framåt...

Tänk vad glad man blir av sånt här?
Underbart.

There is always an easy way out..

The easy way out will always be there..

But, with each step, comes the decision of taking another..

I never said it was going to be easy, and easy aint for me. 

So let´s keep on stepping forward..

Tröttmössa deluxe efter vinst igår, VIP plats på tröttmössa raden

Det blev en oerhört lång dag igår. Åkte hemifrån 0700 mot sprinttävling utanför Drottningholm, landa tillbaka hemma igen 18:30. Men det var det helt klart värt, blev en riktigt kul tävling som dock började lite olyckligt.. "Inte igen"... Vi gick som vanligt sträckan och kollade eventuella hinder i diken etc, banan såg riktigt rolig ut, "här går det att åka fort!". Efter mastervarvet var både jag och Magnus riktigt taggade och hade både en bra känsla inför tävlingen. Vi hann komma ut till start, åka ca 600 m, sen sa det bara poff.. Va i?! Något gick sönder efter första vägbytet. Det är inte sant, inte nu! Jag var nog den som svor mest just då. Vad fasen hände? Vi körde ju inte ens på något som helst hinder heller? Nej, det gjorde vi inte heller. Men, den långa drivaxeln gick och Magnus var osäker på om han hade reserv med sig.. Väl tillbaka in i depån visade det sig att vi hade turen på vår sida ändå, en reserv fanns och det blev brått om att få ihop bilen tills nästa åk.. 

Bilen hel, nu kör vi! Vi fick ett bra "första" ¨åk och det visade sig att det tog oss till en ledning. Ett åk kvar och nu var det inget att fega på eller safea på. Nu är det bara att sätta den och vinna skiten. Pepp som fasen vid sista start bestämde vi oss för att det finns inget annat alternativ än att vinna den här tävlingen och därmed med största sannolikhet ta hem cupsegern.. Och så fick det också bli! Där satt den! Fa an vad skönt! 

Vi åkte hem som två svinnöjda vinnare och det var oerhört skönt att se Magnus köra som bara han kan igen. Han är äntligen tillbaka, den grymma och bland Sveriges bästa förare, he´s back...! ;)

Det var en glad och trött tjej som åkte hem från tävlingen igår.

Och ännu tröttare i morse vid PW ringningen.
Ena ögat vägrade öppna sig när kl ringde..

Lördag smäller det igen, och då kommer det gå fortare än någonsin..

Längtar big time.

Mot Mälaröarna!

Sitter i bussen på väg mot Mälaröarna, och näst sista tävlingen i sprintcupen. Nu är vi på sluttampen, dags att lägga i en högre växel och se till att ta hem det här nu! Det känns bra inför tävlingen idag, Magnus känns stabil, säker, positiv och jag tror att det har släppt lite sen sist.. Han börjar kännas igen igen! :) "Det känns bra inför idag". Bra, för nu jäklar ska vi visa var skåpet ska stå..

Håll tummar och tår att det går vägen för oss i dagens tävling!  Nu kör vi!

I´m gonna make the rest of my life, the best of my life.

I will succeed because i am willing to do the things you are not.

I will fight against the odds.

I will sacrifice.

I am not shackled by fear, insecurity or doubt.

I feel those emotions, i drink them in and then swallow them away to the blackness of hell.

I am motivated by accomplishment. Not pride.

Pride consumes the weak - kills their heart from within.

If i fall - I will get up.

If i am beaten - I will return.

I will never stop getting better.

I will never give up - not ever.

That is why I will succeed.

Här får ni den första "riktiga" poseringsbilden efter poseringsträningen idag som gick helt ok faktiskt, trots utan coachning :) Det är TRÄNA DEFFA TRÄNA DEFFA TRÄNA DEFFA TRÄNA DEFFA TRÄNA DEFFA! nu tills det sitter!

Jag blev bjuden på mumsfrukost hos familjen Johansson i morse efter PW:n. Men det var någon som var lite extra tröttmössa i morse som fortfarande låg och mös i sängen tills frukost stod redo... ;) 

Vi satt och babbla en hel del i vanlig ordning, sen rann tiden iväg och det blev dags för mig att göra mig klar för lördagsjobb.

Efter en lång dag med en massa bus och skratt på jobbet kom jag faktiskt hem och ställde mig och baka! Jo ni läste rätt! BAKADE kaka! Jag fick ett tips på ett mumsigt nyttigt recept på havrekakor med bara nyttigheter i och mumma vad det doftade ljuvligt i hela lägenheten medans dom befann sig i ugnen. Och goda blev dom också. Perfekt att ha under morgondagens tävling och påfyllnadsdag. Tack för tipset Ingrid!

Det har faktiskt gått förvånansvärt bra med kosten idag TROTS tömmningsdag och lågt kaloriintag. 

Men nu ser jag fram emot morgondagens påfyllningar :)

Nu blir det laddning inför morgondagens tävling.

Det är FOKUS, VILJA, VÅGA som gäller i morgon.

Nu kör vi in i det sista hela vägen. Varenda kurva skall sitta.

Ha en fortsatt trevlig helg med massa kärlek och massa skratt!

Det ska jag ha.

Jag avslutar kvällens inlägg med denna klockrena video..

Sanna denna mans ord - IT IS POSSIBLE.

En vinnare funnen!

Tung vecka.

Idag har jag haft den enda "lediga" dagen den här veckan. Vilket fredagsmys jag haft under dagen.

Startade (som vanligt) med 1 tim PW i morse följt av frukost, denna underbara frukoststund skulle jag inte sälja för alla pengar i världen. Klart bästa stunden på dagen. 

Det bar sen av in till Uppsala och KeepTraining för en "skön" PT timme med the one and only Anette. Vi körde ett kort snack innan och sen var det igång med supersettande av biccar och triccar. PUMP blev dagens ord denna fredag. Överraskad och ÖVERLYCKLIG blev jag då jag gjorde mina första DIPS sen skadan, OCH axlarna höll! Så jävla glad och nöjd och gud vet allt, att jag klarade av att göra dips, när jag faktiskt som allra allra minst trodde på att det skulle hålla, och att jag ens skulle palla med att göra några alls överhuvudtaget för den delen. Sjukt glad.

Jag kom dit för tryck, och tryck fick jag. 

Jag och Ingrid drog iväg till Sumpan och jaga tyg till min bikini, Ingrid lovade igår att vi skulle hitta vinnartyget.. Och mycket riktigt, vinnartyget funnet! Sjuuuuukt snyggt och garanterat INGEN annan som kommer att ha samma :) Ska bli så jäkla kul att se den när den e klar, och prova... :) Vi hann med en middagsbjudning hemma hos familjen Johansson också innan de stack iväg till gymet. 

Det har varit en riktigt tung vecka den här veckan, och jag är sjukt trött nu och vill mest bara sova. Mycket nytt att ta in, planera, förbereda sig för både kroppsligt och mentalt. Jag är oerhört tacksam över alla fina människor jag har runt omkring mig under den här resan. Dom behövs verkligen. Jag har sån tur att det finns de som liksom utan att man ens ber om det, eller ens frågar eller knappt vet att man behöver, bara sådär ställer upp med både det ena och det andra. När det till och med handlar om människor som man knappt känner, eller kanske inte känt så länge, som vill av ren vänlighet göra saker för en, att man fan blir tårögd. Det är så jäkla GULD värt att jag knappt finner ord. 

En sak kommer man aldrig att komma undan i livet, och det är att det alltid kommer att finnas människor som kommer att göra en besviken.

Kom ihåg att ingenting bör kosta mer än det smakar.

Här kommer en, i mina ögon, magisk bild från morgonens PW. 

Orört, tyst, stilla. Underbart.

Trevlig helg peaps! Glöm inte bort att ta några extra steg efter den där lördagskakan eller söndagschokladen! :)

Var rädda om er.

Determination and Commitment..

Tidiga mornar, sena kvällar, matintag, kaloriräkning, gym, avlastningsträning, poseringsträning, jobb, matlagning, handling, planering, powernaps, inlärning etc etc etc... - LÅNGA DAGAR! Hur ska man hinna med allt? Och när ska man hinna sova liksom? :) Mitt hem ser just nu ut som en krigszon och mina stackars blommor dör en efter en.. Har man bra koll på läget då? 

Det ÄR mycket nu, helt galet. Och mer blir det ju närmre vi kommer, och tuffare..

Igår drog vi in till Sats i Uppsala, det blev ett asskönt! rygg och magpass för min del. Sen så kom mina skor igår också så att... jag och Ingrid avslutade med poseringsträning, skorna på, tur man köpte skor med maxhöjden i klacken också. Smart drag Maria, 12cm är ju verkligen nåt jag behöver med tanke på att jag är så kort...!? Men det var inte lätt att hitta skor kan jag ju tala om, så det får bli bra helt enkelt. 

MEN, alltså hallå, posera kan väl inte vara så svårt? Inte? 

NO SHIT SHERLOCK!

HERREGUD! Jag säger det igen... VAD har jag gett mig in på? 

Huuuuuur ska detta gå? 

"Ut med knäna, ihop med benen, svanka, ut med latsen, ut med bröstet, upp med brösten, spänn triceps, LE! Men se glad ut också, det här är kul! Du sa ju att du ville tävla och få jobba hårt, inte bara stå och visa upp dig, nuså, varsegod!" - Ingrid Johansson, assisterande mamma/coach.

Jag blev inte ett dugg stressad igår då jag kände att det här, ja det här måste jag träna på 24/7 om det ska sitta! INTE LÄTT! Jag bara skrattar och suckar och tänker att, jahaja.. Det här var ju himla enkelt... 

Det sved rejält i gårdagens magträning!

"Enklaste" poseringen och första poseringsbilden från gårdagens poseringsträning.

Med att göra detta, att ställa upp i en sån här tävling, kommer jag att trotsa rädslor och kliva så långt utanför min "comfort zone" som bara går att göra. Ända sen barnsben har jag haft sådan otrolig scenskräck som heter duga, men en del av livet är att våga utmana sig själv och kliva över gränser som man aldrig trodde man någonsin skulle göra och göra sådant som skrämmer mer än annat. Det är DÅ vi utvecklas och blir starkare och oövervinnerliga.. 

Jag utmanade mig själv häromkvällen med en helt annan fobi/skräck jag haft.. 

och fick en ny kompis..

Detta hade aldrig hänt för ett år sen. Så känslan var GRYM. 

Att jag till och med var den som själv bad om att få hålla, bara det visar hur långt jag har kommit med saker och ting i mitt liv. 

Häftig känsla.

Follow these six rules:

1:st rule - Trust yourself, no matter how or what anybody says.

2:nd rule - Break the rules.

3:rd rule - Dont be afraid to fail

4:th rule -Don´t listen to the nej-sayers

5:th rule - Work your butt of, work like hell.

6:th rule - Give back to someone. Always find time to give back. Reach out and help other people.

"You can´t climb the ladder of success with your hands in the pocket"

Idag är jag trött. Väldigt trött. Minns inte när jag senast tog sovmorgon.

När kroppen känns som den gör idag, då är det VILA som gäller. 

Lyssna på kroppen och var smart..

I´M GONNA SHOW YOU HOW GREAT I AM.

RESULTAT - BOOM!

Klockan ringde samma tid i morse som igår - 05.30 upp och hoppa PW som gäller. Det bästa är att få komma hem till frukost och kaffet och få morgonmysa i lugn och ro och känna att man har fått den bästa starten på dagen. 

Jag ställde mig på vågen i morse, för och checka av om det skett något de senaste 3 veckorna.. 

Det hade hänt lite...!

73.4 kg ---------> 71.4 kg

På fredag ska jag tillbaka till KeepTraining så får vi se vad måttbandet säger också.

En sak är säker i alla fall, och det är att det händer saker med kroppen just nu.. 

Kul, spännande och motiverande.

Måndagsformen igår. BOOM! :)

Engagemang, vilja, envishet, disciplin, karaktär 

= RESULTAT

Det blir tuffa veckor framöver. Men jag ska gå in med ALLT för att lyckas och stå på den där nedrans scen den 1:a december NÖJD och STOLT över allt jobb och alla tidiga mornar och hungriga dagar.

Jag vill, jag kan, jag ska.

Get up - be awesome - go back to bed! And then, do it all over again!

Förra veckan var inte riktigt min vecka.. den bjöd på det ena och det andra! Började med febersjuk och halsont, första träningspasset efter sjukdom gick åt fanders, hormonerna i kroppen levde sitt egna lilla liv, konstant hungrig, skar av mig halva nageln med ny potatiskalare, mikron brann upp, äggen åkte i golvet, telefonen gjorde allt annat än vad jag sa åt den, budskap gick inte riktigt hem, etc etc etc! Den var inte min helt enkelt.. :) Men jag har nog bjudit på en hel del skratt och fått skrattat en hel del själv också för den delen, så det gör inte så mycket. Men, nu är det måndag och ny vecka och nya tag.

Jag avslutade min vecka med ett riktigt skönt ben och axel pass. Fokus låg på framsida ben och rumpa, och som avslut på det hela körde jag axlar samt vader. Det finns vissa muskulära tillslipningar att göra nu som jag gärna lägger lite mera fokus på. 

Nu är det FOKUS fullt ut ända in i mål som gäller. Finns inga genvägar, inga ursäkter, inga bortförklaringar, inget fusk, inget syndande - INGET! Det är nu det gäller. Det kommer inte att bli lätt, behagligt, mysigt, njutbart hela vägen, men när vi går i mål kommer det inte att finnas något som kommer att kunna slå känslan! Det enda som är garanterbart, ja det är att vi kommer få en grymt spännande och lärorik resa med en massa galenskaper och en massa skratt! :) 

Jag inledde veckan med att kliva upp på första ringningen i morse, 05:30 då alarmet ringde "Dags för PW!" Blev en timme att suga i sig höstluften och njuta av kylan som var, 7 grader och mössa på. Underbar start. Ingrid kom och plocka upp mig på vägen - "Upp och hoppa!" kom det strax efter att alarmet ringde i morse. Ja mamma! :) Det bästa är att komma hem och få sätta sig med frukost och kaffe efter. Morgonmys!

Nu blir det avlastingsträning sen vila och jobb resten av dagen. Hoppas ni får en toppen start på eran vecka!

Har man ett mål att sträva efter, har man bestämt sig för att göra något, gör det helhjärtat!