Det blev en oerhört lång dag igår. Åkte hemifrån 0700 mot sprinttävling utanför Drottningholm, landa tillbaka hemma igen 18:30. Men det var det helt klart värt, blev en riktigt kul tävling som dock började lite olyckligt.. "Inte igen"... Vi gick som vanligt sträckan och kollade eventuella hinder i diken etc, banan såg riktigt rolig ut, "här går det att åka fort!". Efter mastervarvet var både jag och Magnus riktigt taggade och hade både en bra känsla inför tävlingen. Vi hann komma ut till start, åka ca 600 m, sen sa det bara poff.. Va i?! Något gick sönder efter första vägbytet. Det är inte sant, inte nu! Jag var nog den som svor mest just då. Vad fasen hände? Vi körde ju inte ens på något som helst hinder heller? Nej, det gjorde vi inte heller. Men, den långa drivaxeln gick och Magnus var osäker på om han hade reserv med sig.. Väl tillbaka in i depån visade det sig att vi hade turen på vår sida ändå, en reserv fanns och det blev brått om att få ihop bilen tills nästa åk..
Bilen hel, nu kör vi! Vi fick ett bra "första" ¨åk och det visade sig att det tog oss till en ledning. Ett åk kvar och nu var det inget att fega på eller safea på. Nu är det bara att sätta den och vinna skiten. Pepp som fasen vid sista start bestämde vi oss för att det finns inget annat alternativ än att vinna den här tävlingen och därmed med största sannolikhet ta hem cupsegern.. Och så fick det också bli! Där satt den! Fa an vad skönt!
Vi åkte hem som två svinnöjda vinnare och det var oerhört skönt att se Magnus köra som bara han kan igen. Han är äntligen tillbaka, den grymma och bland Sveriges bästa förare, he´s back...! ;)
 |
| Det var en glad och trött tjej som åkte hem från tävlingen igår. |
 |
| Och ännu tröttare i morse vid PW ringningen. Ena ögat vägrade öppna sig när kl ringde.. |
Lördag smäller det igen, och då kommer det gå fortare än någonsin..
Längtar big time.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar