Att leva med ångest.

Alla har vi sagt någon gång, många gånger, "vilken ångest jag har nu", " det är ju så man får ångest", "fatta vilken ångest att behöva göra det där", etc etc.. Ordet ångest är lätt att använda i många sammanhang, men vet man egentligen vad riktig ångest faktiskt innebär? Har du haft ångest på riktigt? Det är mer vanligt än man tror, och det är inte alla som förstår när det händer en själv, att det är just ångest som drabbar en.

Jag har levt med ångest till och från i många år, och det har stundvis varit riktigt outhärdligt, helt vidrigt och fruktansvärt skrämmande. Men jag har lärt mig att leva med den, och att hantera den och kunna få stopp på den innan den får övertaget. Men det har inte alltid varit så, och är inte alltid heller..

Jag kommer ihåg första gången jag fick min första riktiga panikångestattack, det var en mörk novemberkväll 2010, och jag var på väg hem från Stockholm. Det började redan på tåget. En fruktansvärt obehaglig känsla av panik började smyga sig på, och jag fick kämpa för att hålla emot mina tårar. Jag försökte förstå var det var som hände, och någonstans inom mig tror jag att jag visste. Jag hade tidigare under kvällen haft ett samtal med någon som jag höll väldigt nära vid den tidpunkten, som hade sagt saker som gjorde mig väldigt ostabil, rädd, och osäker. Det samtalet hade givit mig en väldigt obehaglig känsla, och jag hade blivit upprörd under samtalets gång vilket också hade avslutats väldigt tokigt. Och saken var också den att det låg en hel del känslor bakom det där samtalet och känslor hade även byggts på innan det ägde rum. 

Tillslut blev det omöjligt för mig att hålla tillbaka tårarna, det gick inte att styra längre. Jag klev av tåget och det kändes som att jag rusade hem fortare än någonsin med en fruktansvärd panikkänsla i hela kroppen och andningen blev tuffare och tuffare, och mitt hjärta slog så hårt och fort att jag trodde det skulle hoppa ut ur min kropp. En stund trodde jag att jag skulle tuppa av. Så fort jag klev innanför dörren hemma, så bröt helvetet loss. Jag kunde inte andas, jag fick ingen luft, jag kände inte mina ben längre, jag föll ihop på badrumsgolvet och min kropp började krampa. Mina händer drog ihop sig, mina läppar drog ihop sig, jag såg mina ben och armar skaka, men jag kände dom inte. Och jag kommer ihåg att jag hann tänka, nu dör jag. 

Jag lyckades krypa ut i hallen för att få fram min telefon, och jag ringde till en utav mina bästa vänner. Jag kommer knappt ihåg det samtalet, men jag minns att jag sa inte så mycket, jag tror att jag sa att jag själv trodde att jag hade en panikångestattack, och att jag var rädd. "Jag kommer". 

När ångestattacken släppte, och jag lyckades andas normalt igen, och min kropp slutat krampa, då var det som att jag hade sprungit ett maraton och var totalt nollad på energi. En känsla av total matthet.

När det här hände så visste jag och förstod, att det var kroppens sätt att sätta stopp. Det var kroppens sätt att skrika efter en förändring, min kropp skrek efter min uppmärksamhet, den skrek för att få mig att vakna och öppna mina ögon och börja lyssna. 

Jag blev inte förvånad att det här hände. Inte alls. Jag visste att det skulle ske förr eller senare. Att min kropp skulle säga stopp. Att det skulle bli överbelastat och fullt. Jag visste det. Men det var inte förrns det här skedde som jag blev riktigt riktigt ärlig mot mig själv, och faktiskt tog tag i saker och ting. 

Vad är ÅNGEST?

Ångest är starka känslor av oro och rädsla som de flesta känner någon gång. Det hör till livet. För många är ångesten knuten till något obehagligt som har hänt tidigare eller till något man tror skulle kunna hända framöver och som väcker oro. Men man kan också få intensiv ångest utan att man riktigt förstår varför man mår så dåligt. Ångest brukar kännas tydligt i kroppen, hjärtat slår snabbare, man kan börja svettas, känna som en klump i magen och man kan få svårt att andas. Symtomen är obehagliga och de beror på att en massa olika stresshormoner kommer ut i blodet.

En form av ångest kallas för panikattack. Det är stark ångest som kommer plötsligt. Panikattacken kan kännas väldigt plågsam och överväldigande men den är inte farlig i sig. Däremot är det vanligt att man tror att något farligt eller livshotande ska hända när man får en panikattack.

Det är bra att prata om ångesten med någon man har förtroende för. Oftast kan det kännas bättre av att göra det. Motion, avslappning, mindfulness är exempel på sånt som kan göra att ångesten blir lättare att hantera. För många kan det även hjälpa att också skriva om de jobbiga känslorna. Om man har så stark ångest att man har svårt att klara av sin vardag behöver man absolut få hjälp.

Att ha ångest med känslor av oro, rädsla och panik hör till livet, men ångesten kan vara olika intensiv hos olika personer. Det är inte alla som får lika intensiv ångest. Det är vanligt att man får ångest när något svårt i livet händer, tex att gå igenom en separation, få tråkiga besked, eller att man blir rädd för att något hemskt skall hända. Man kan också få stark ångest utan att man riktigt förstår varför, eller så anar man kanske orsaken men förstår inte varför man reagerar så starkt.

Kroppens alarmsystem.

Ångest är en del av det naturliga och livsnödvändiga alarmsystem som finns hos alla oss människor. Det fyller en funktion när man snabbt behöver samla kraft för att fly från en fara. När det händer aktiveras försvarsreaktioner som höjer beredskapen i kroppen. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och man andas intensivare. Ångesten kan ge flera olika kroppsliga symtom. 

• får hjärtklappning
• får svårt att andas
• börjar svettas, tex i handflatorna, fotsulorna och under armarna
• känner som en stor klump i halsen eller magen
• yrsel, diarre, torr i munnen
• känna sig svag i musklerna, darrningar eller skakningar
• hastig puls
• kvävningskänsla
• smärta eller obehag i bröstet
• illamående
• svindel eller matthet
• domningar eller stickningar
• frossa eller värmevallningar

Även om en panikattack varar i bara några minuter kan man uppleva den så pass obehaglig att man till varje pris vill undvika att den ska komma igen. Man gör allt för att undvika nya ångestupplevelser. Man kan gå och oroa sig mycket för att få en ny panikattack. Om man har ångest utan att veta varför, kan man uppleva samma symtom och känslor av oro, rädsla och panik som om en verklig fara hotade. Skillnaden är att man då kanske inte förstår varför alarmsystemet är igång. Därför brukar ångesten vara svårare att uthärda om man inte vet orsaken till den. Ångesten i sig gör det dessutom svårare att kunna bearbeta de problem som kan ligga bakom. En ond cirkel kan uppstå där man känner sig hjälplös och uppgiven. Något som i sig kan leda till ännu svårare ångest.

När man lider av ångest är det väldigt vanligt att man har svårt att slappna av och komma till ro när man ska sova. Det är också vanligt att man vaknar flera gånger på natten vilket gör att sömnen inte blir sammanhängande. Ångesten kan också påverka känslolivet så att man kan ha lätt för att tex börja gråta, bli otålig eller lättirriterad. Att bli rastlös och överaktiv förekommer också. För en del med ångest kan det vara frestande att försöka dämpa känslorna med alkohol eller andra droger, och även om det lindrar ångesten tillfälligt, brukar den bli ännu starkare när alkoholen eller drogerna slutar verka och lämnar kroppen.

Det finns en hel del man kan prova att göra själv för att hantera sin ångest. Berätta för någon du har förtroende för om din ångest, om du försöker att sätta ord på känslorna kan de kännas mindre oroande. Får man en återkoppling från en annan person på hur man känner sig så brukar det kunna bli lite lättare att hantera det som känns jobbigt.

När man hamnar i en panikattack vill man så snabbt som möjligt bli av med de starka och obehagliga känslorna. Vad man då gör är att man oftast försöker strida och kämpa emot ångesten, med alla medel som går. Men det leder bara till att ångesten blir starkare och starkare och du låter den också att vinna över dig. Att strida emot är precis vad ångesten vill att du gör, för då matar du ångesten och den blir större och större och kan hålla sig kvar levande längre. Vad du istället ska göra är att "välkomna" ångesten och låta den komma, för att sen passera. Försök inte att fly den, stanna kvar i den och möt rädslan. Låt den passera, den kommer att gå över och bli mindre och mindre. För varje gång du väljer att möta ångesten, och inte flyr den, så kommer du att märka att du för varje gång blir starkare och större än vad ångesten är. Tillslut kommer du att kunna hantera din ångest lika väl som du lärde dig att cykla när du var liten.

Mitt tips till dig med en ångest som påverkar ditt vardagliga, känslomässiga, vanliga liv, det är att söka hjälp. Det finns så oerhört mycket olika typer av hjälpmedel nu för tiden. Det finns super bra psykologer, superduper bra olika typer av coacher, självhjälpsböcker, anhöriga som kan stötta mm mm. Det är viktigt att prata om ångesten och acceptera den. Den är inte farlig och definitivt inget att skämmas över, även om den kan vara fruktansvärt skrämmande. Att människor lider av ångest är mer vanligt än man tror, det är bara det att alla vågar inte prata om den. Men första steget mot att bli av med den, det är att acceptera att den faktiskt har drabbat dig.

Idag kan jag se tillbaka på tiden då jag drabbades allra värst av ångesten, och vara stolt.

Stolt över allt jag vågade göra.

Stolt över att jag tog tag i mig själv.

Stolt över att jag bad om hjälp.

Det bästa jag någonsin gjort för mig själv.

Våga välja hjälp.