Hallelujah!

Musiken.

Alltså vad den ger mig!

Den finns alltid där liksom.

Fungerar som terapi.

Som glädjemolekyl.

Fungerar som allt.

Till allt.

Skulle aldrig vilja leva utan musiken.

Ibland kommer jag på mig själv med hur mycket jag också faktiskt älskar att sjunga.

Men sjunger gör jag endast när ingen hör :) Haha! Eller i alla fall då jag tror att ingen hör :)

Är ganska säker på att grannarna hört mig ibland.. :)

En låt som jag bara älskar så in i norden, både att lyssna till och att sjunga själv, det är nedanstående.

Älskar texten och jag älskar låten. 

Den är oerhört fin.

Hög volym, ta i från magen och ända inifrån hjärta och själ, och bara sjung ut :)

Det finns en sång som säger allt

som värmer när det blåser kallt

som lockar dej att gråta eller jubla

den har någonting som griper tag

och leder dig från natt till dag

och plötsligt vill du sjunga hallelujah

Hallelijah, hallelujah, hallelujah, hallelujah

Den visar att vi hör ihop

som ett försiktigt glädjerop

förenar det oss i det bitterljuva

det liv vi måste klara av

och allt vi tog och allt vi gav

så vi kan våga ropa hallelujah

Hallelijah, hallelujah, hallelujah, hallelujah

Det är en sång om enkelhet

det lilla som vi alla vet

den talar till det vackra och det fula

den badar oss i månens sken

så skälvande men ändå ren

ett sprucket men ett vackert hallelujah

Hallelijah, hallelujah, hallelujah, hallelujah

Och alla drömmar vi har drömt

det vackra som vi nästan glömt

finns kvar och vi kan inte längre ljuga

du ropar och man hör din röst

du har ett ord som ger dig tröst

ett naket och ett enkelt hallelujah

En vacker dag, ska jag ta modet till mig och ställa mig på en scen någonstans i världen,

och sjunga den här låten..

:)