Igår bestämde jag mig, med raska steg ner till Form bestämde jag mig för att göra precis det som jag gått och tänkt på att göra i veckor, månader.. Jag vet att kraften har funnits där hela tiden, men av någon anledning har jag låtit mig själv hindrats från att våga prova igen.. Det är konstigt det där, jag menar, att man har så lätt för att finna ursäkter till varför man INTE skall göra och prova saker. Men igår bestämde jag mig helt enkelt, nu jävlar är det fokus och nu skall det bara sitta..
100kg i knäböj..
Jag kom ner med 100kg knäböj innan jul.. nu skall dessa 100kg upp också, no matter what.. Jag hade bestämt mig, jag såg målet, rörelsen, kände styrkan, kraften, energin.. En barnlek tänkte jag, jag kan det här! Inga problem! Framför spegeln, en ställning med en 100kg stång väntandes att få läggas över skuldror och axlar, med peppande musik i öronen kollar jag in i ögonen på mig själv.. konverserade nån minut med ben och hjärna.. lätt! Det här är lätt! Det här klarar jag! Så låg stången där den skulle, lyfter av, känner styrkan och viljan, kommer ner och jag pressar mig upp.. HA! Där satt den :) Se där, det var ju inte så farligt ändå. Sjukt skön känsla, vilken kick. Varför har jag inte vågat mig på dessa 100kg tidigare? När jag hela tiden vetat att styrkan funnits där.. Tänk vilken skillnad det blir när man ändrar inställning till saker och ting..
Känner mig grymt nöjd och glad idag efter prestationen igår, och sen att jag fick avsluta med att samtala med bästaste coachen en timme, en timme som gav otroligt mycket. Helt enkelt en givande eftermiddag/kväll för både kropp och själ.. Otroligt tacksam.
Vi är som diamanter.. som slipas och poleras, blir starkare och vackrare av allt vi känner och är med om... Ju mer vi slipas, destu mer skiner vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar