112 och 110kg..

Förra veckan hände en sak, helt oväntat och helt oförberett. Något som fick mig att tänka till lite extra och bli extra tacksam över allt bra som finns i mitt liv och jag insåg hur mkt jag verkligen älskar och uppskattar allt fint som finns runt omkring mig. Jag mötte någon som hamnat långt ner i en väldigt svår och tung situation. Någon som jag tror sökte efter uppmärksamhet, från vem som helst egentligen, och som var i behov av hjälp. Jag råkade bli just den personen som såg det och det var som att det var just det som var meningen, att han skulle springa på just mig. Den här personen hade mått så pass psykiskt dåligt under en längre tid och hamnat så långt ner att han tillslut blivit så självdestruktiv att han, som så många andra som mår psykiskt dåligt, vänt sig till alkohol och droger. Jag kunde inte lämna den här människan i det skicket han var i, han behövde hjälp och självklart skulle jag hjälpa honom så gott jag kunde. Jag hade aldrig kunnat haft på mitt samvete att ha vänt honom ryggen och gått, vem vet vad som hade kunnat hänt om jag gjort det. Jag var med om en liknande situation för några år sen, och det fick ett tragiskt slut..

I onsdags kom det ett mail till mig - "Hej! Skulle bara berätta att din insats med "Erik" hjälpte honom till en avgiftning och han skrevs ut igår. Så nu är det den tuffaste biten kvar, att fortsätta vara nykter.." - Detta gav mig rysningar. Det är väldigt lätt att vända någon ryggen, men tänk vad en liten hjälpande hand kan betyda mer än man tror...

Igår blev det ett grymt benpass med Jonny, vi har haft några riktigt grymma benpass de sista veckorna och det är riktigt kul! Vi körde på med knäböj igår från att ha kört frontböj de senaste månaderna och det visade sig ha givit utdelning. Med en betydligt starkare bål, stadigare knän var det dags att kliva över de där 100kg.. En siffra som sväva framför ögona hela tiden var ju de där 110kg..

Så här gick det:

7:a på 80kg..

3:a på 100kg..

2:a på 105kg.. Klarar jag 110kg?

Kände mig rätt säker med Jonny bakom som passning men var inte helt säker på mig själv så Niki fick även komma och passa, just in case.. 110kg, jovisst jag kom ner men sen då? Jag skulle väl upp också? Nja, det gick inte hela vägen.. Fan.. Niki: "Ladda om och så provar du igen.. Du var på väg upp.." Humm ok.. Jonny hade ju påpekat det där med andningen och magen och blicken upp innan.. Klart jag provar igen. Ladda om, hämta Niki igen, och så sa jag till mig själv, nu ska dom upp bara, LÄTT!

Yes, 110kg kan vi nu lägga till i registret :) Tack Jonny och Niki för peppen!

Kolla in det här klippet från den tokiga filmen "Don´t mess with the Zohan", den gick på kanal 6 igår kväll, haha så rolig och sjuk film :) Garva på mig till det här klippet igår :)

TREVLIG HELG!