... i bubblan!
Nu börjar resan, på riktigt. Nu kliver jag in i deffmode och startar min resa mot scenen, mot min bästa form, ever. Diet dag 1, och vågen visade rekordsiffra i morse, sen 2009! Många i det här fallet hade kanske tagit det som något dåligt att få en hög siffra på vågen, men i mitt fall så bevisar det en enda sak för mig..
I´m back in the game again!
2012 la min rygg av och jag blev borta helt och hållet från träningen i 10 månader. Ni förstår ju att det hann försvinna en hel del muskelmassa på den tiden för mig, muskler som jag slitit röven av mig för att bygga upp. Det tog jävligt hårt både fysiskt och psykiskt på mig. Framför allt psykiskt då träningen alltid har varit något som fått mig att orka med, när livet inte alltid varit lätt, den har liksom fungerat lite som medicin.
Idag är det ett år sen jag startade förra deffen, fyra månader innan den fick jag klartecken på att sakta men säkert börja lyfta vikter igen. När jag startade den deffen låg min vikt på 4,4kg LÄGRE än vad den gör idag. Så vad betyder det?
Jo, att allt mitt kämpande både i och utanför gymmet de senaste året har gett mig RESULTAT!
Känslan idag är för mig obeskrivlig och omöjlig att sätta ord på. Det har varit en sån jävla tung resa sen dag ett, efter bekräftandet att ryggen va paj, och jag blev tvungen att lägga ifrån mig träningen helt och hållet.
Idag är jag så sjukt glad och tacksam över att jag bestämde mig för att lyssna på min kropp, lita på processen, och aldrig gav upp under min tid med all rehab. För gudarna ska veta hur sjuuuuukt TRÅKIGT det är med rehab och inte ett dugg tillfredsställande för fem jävla öre. Men, för mig fanns det inget annat alternativ än att göra precis det som jag blev tillsagd att göra och lita på att det var det enda rätta för min kropp där och då, och att bara bestämma mig för att göra allt i min makt för att ta mig tillbaka till min träning igen. Jag fick börja om, helt och hållet, med att bygga upp min kropp igen. Den här gången med helt andra förutsättningar, helt annat tänk, på ett helt annat sätt.
Idag fick jag det bevisat för mig, att jag lyckats. Att jag har gjort RÄTT.
Jag är långt ifrån där jag vill vara, men jag har kommit en jävla bit på vägen, och idag är jag starkare än någonsin, men på helt andra sätt..
Så, idag vågar jag faktiskt, på ett ödmjukt sätt, säga HATTEN AV till mig själv för att jag aldrig la mig ner platt och gav upp.
Jag avslutar dagens inlägg med att citera Martin Lidbergs enormt inspirerande ord som han delade med sig av på sin instagram igår:
"Skador och svackor i livet kan många gånger medföra en enorm kraft och motivationskick när man väl kommer på fötter igen. Det kan vara en skilsmässa, skada, att bli av med jobbet eller annan kris. När man väl reser sig så kommer man många gånger tillbaka starkare än någonsin. Så ge aldrig upp oavsett om allt känns som mörkast när man väl befinner sig i tunnelns mitt."
WORD.
Det kommer bli tufft, det kommer komma dagar som kommer kännas meningslösa, men framför allt, när målet väl är nått kommer det att kännas GRYMT!
Så, mot min bästa form, nu jäklar kör vi, mot scenen!



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar