Ibland är det att kasta sig utför och chansa, våga och riskera, som gäller om man vill komma någonstans och få förändring, på riktigt..
Jag har sökt jobb nu sen i mitten på december, och det går väl sisådär va.. Jag chansade och kastade in mitt CV på Sats St Eriksbron innan jul, ett par dagar senare satt jag med platschefen och blev intervjuad... Efter nyår kom ett samtal; "Vill gärna att du kommer in och provjobbar på torsdag..." Kul! Eller...?
Det störde mig så enormt att det inte kom en gnutta glädje när hon ringde och ville ha in mig, borde jag inte känna glädje över att vara ett steg ifrån ett jobb? Nej, det ska inte kännas såhär. Jag gjorde allt för att övertala och övertyga mig själv om att det visst kändes kul och bra. "Det är ett jobb, det kommer betala mina räkningar, jag slipper gå arbetslös etc etc..."
Saken var den, att tjänsten innefattade endast receptionsjobb med administrativa uppgifter mm. Dom sökte inte ens först och främst träningsfolk till denna tjänst. Vill jag börja om på nytt med en tjänst jag redan kan och har gjort de senaste 8 åren? En tjänst där jag fortfarande inte får nyttja mina kunskaper ordentligt? Jag bekostade själv en utbildning på ett antal tusenlappar, för snart två år sen, som jag fortfarande inte drar nytta av som jag vill och önskar. Det skulle ju vara som att stå och stampa i samma spår fast på en annan plats. Är det det här jag verkligen vill? Är det inte dags att ta chansen nu att verkligen göra ett försök att starta upp något eget? Att börja anamma mina kunskaper och känsla jag har för det jag brinner allra allra mest för? Att hjälpa andra människor.
Så, jag ringde upp platschefen och tackade nej. Så fort jag lagt på luren släppte all ångest och jag kände mig fri. Det kändes så jävla rätt att lyssna på mage och känsla. Vill jag komma någonstans, då måste jag våga och chansa och ta ovissheten i det här. Det enda som hela tiden har hindrat mig, det är tron på mig själv och tron på att det jag vill ska fungera. Nu kör jag bara. Livet är alldeles för jävla kort för att stå och trampa i samma samma spår dag in och dag ut, år in och år ut, för kort för att inte våga ta chansen och kasta sig ut i det okända. Jag är livrädd för hur detta skall gå, livrädd för att misslyckas. MEN, vad är det värsta som kan hända? Jo, att jag just misslyckas, men då har jag i alla fall givit mig själv och min dröm en chans att lyckas. Och misslyckas, ja det har jag gjort förr och det har inte dödat mig. Jag har rest på mig igen.
Så summan av det hela är nu att jag försöker som fa-an att hitta en tjänst på 50-70% så att det täcker upp de mest nödvändiga utgifter samt att jag ska försöka få det att räcka över till mina nya planer... Att hinna med mitt egna projekt och ha tid över till uppstartandet av MITT EGNA FÖRETAG!
Jag kommer att starta upp med en lagom "stor" studio där jag kommer att få plats med det mest nödvändigaste. Förra veckan tömdes lokalen på det mesta och skall nu målas om. Ideérna flödas i mitt huvud nu och det känns oerhört spännande, men också asläbbigt att jag faktiskt gör detta...
Här får ni en liten förhandstitt på hur lokalen ser ut i nuläget... :)
To be continued..
Alla har vi våra egna drömmar.
Vad drömmer DU om?
VAD hindrar just DIG från att kasta dig ut och fånga DIN dröm?
Ingenting händer om det inte först är en dröm..
What are you waiting for?
Get out there and catch YOUR dream!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar